Förorenat dricksvatten testar beredskapen

En februaridag gjordes rutinmässiga prov av dricksvattnet vid några av Gällivare kommuns vattenverk. Proven visade så höga halter av bakterier att dricksvattnet var förorenat i byarna Hakkas, Sammako, Nilivaara och Markitta.

 

Gav en rekommendation om kokning

Situationen var allvarlig och kommunens räddningstjänst valde att gå ut med ett VMA, det vill säga ett Viktigt meddelande till allmänheten. Meddelandet innehöll en rekommendation om att koka dricksvattnet minst fem minuter, och att vattentankar skulle köras ut till byarna, i väntan på nya prov av dricksvattnet. Vattnet stängdes dock inte av.

 

– Vi bedömde att det var nödvändigt att gå ut med ett VMA, eftersom det fanns risk för att byinvånarna kunde bli sjuka om de drack av vattnet, säger Lars Dyrlind, enhetschef för VA-verken i Gällivare.

 

Informationen gick också ut i lokalradion och lokaltidningarna, men enligt Lars Dyrlind krävde situationen att informationen spreds ännu mer.

 

– Det bor cirka 500 personer i byarna, men många bor ensligt och långt ifrån grannarna. Därför var det också viktigt att sprida informationen på anslagstavlor och affärer, på så många ställen som möjligt.

 

Några dagar senare genomfördes ytterligare prover som visade att vattnet i tre av byarna var rent, medan i en av byarna var det förorenat, men ändå drickbart. Det var ingen som hade blivit sjuk av vattnet och en vecka efter upptäckten blåste kommunen faran över. Orsaken till varför vattnet först visade sig vara förorenat men till slut inte var det, ska utredas.

 

Föroreningar gav magsjuka

När dricksvatten förorenas eller som i Gällivare befaras vara förorenat kan det få avgörande följder för ett samhälle.

 

I december 2007 drabbades ungefär hälften av invånarna i den finska staden Nokia av magsjuka sedan avloppsvatten läckt ut i dricksvattnet. Det tog tre månader innan vattnet åter gick att dricka utan kokning.

 

Norska Bergen drabbades hösten 2004 av en epidemi av diarrér och magkramper som orsakades av parasiten Giardia. Närmare 1 300 invånare i staden insjuknade. Kostnaderna för epidemin har fram till 2008 uppgått till 47 miljoner kronor.

 

I juli 2004 översvämmades en dricksvattentäkt i Alvesta efter ett kraftigt regnväder. På grund av att grundvattenbrunnarna stod översvämmande, pumpades översvämningsvatten ut i det kommunala ledningsnätet under ett dygn, innan man lyckades valla in brunnarna. Kommunen utfärdade en kokningsrekommendation som de behöll i tre veckor. Ingen blev sjuk på grund av händelsen.

 

I genomsnitt fyra sjukdomsutbrott

Sedan 1975 har det i genomsnitt inträffat fyra sjukdomsutbrott i Sverige på grund av dricksvattnet, även om trenden är nedåtgående.

 

– Våra vattenverk är utformade för att hantera de föroreningar som dricksvattenproducenten normalt förväntar sig, säger Christina Nordensten, statsinspektör på Livsmedelsverket.
 
– Men med klimatförändringarnas hjälp med översvämningar, höga flöden och avsköljda betesmarker finns det risk för ökande problem med parasiter. Vattenverken är i de allra flesta fall inte byggda för att klara vissa parasiter. Därför finns det en risk för att vi kommer få se fler utbrott som beror på parasiter, om inte vattenverken kan döda dem, fortsätter Christina Nordensten, som menar att man som enskild ändå ska utgå ifrån att dricksvattnet är bra.

 

– Producenten har ett stort ansvar att se till att informera om vad som behöver göras om dricksvattnet skulle vara förorenat. Men som privatperson är det ändå bra att var förberedd på att det kan uppstå en nödsituation.

 

– Då är det bra att ha ett rent kärl hemma, en 5–10 liters dunk, som man kan hämta vatten med från till exempel vattentankbilar. Man behöver ungefär 3–5 liter per person och dag för att klara sig ett kortare vattenavbrott. Om det tar längre tid, 3–5 dygn, ska man räkna med att man behöver 10–15 liter per dygn, säger Christina Nordensten.