Ispiken är det bästa känselsprötet som kompletterar dina ögon och öron när du ska avgöra om isen bär eller inte. Grundregeln är att det inte finns några säkra isar.
När du kliver ut på isen oavsett för att åka skridskor eller gå är grundregeln att alltid kontrollera isens tjocklek. För att kunna göra det är det bäst att använda en ispik för att mäta tjockleken, och inte att prova med foten vid kanten eller kasta en sten och tro att det räcker.
– Kärnis bör vara minst 5 centimeter tjock. Du måste träna med din pik. Eftersom spetsens utformning varierar skiljer det sig hur lätt olika pikar går igenom isen.
Det säger Jan Insulander, som svarar för utbildningen av långfärdsskridskoledare inom Friluftsfrämjandet.
Kärnis passar skridskoåkning
Kärnis är den is som bildas genom att vatten fryser till på istäckets undersida. Ofta handlar det om årets första isar. Den har en hög täthet, stark bärighet och är idealisk för skridskoåkning. På kärnis kan man ofta med blotta ögat avgöra tjockleken genom att titta på sprickorna som finns i isen.
Om man inte har en ispik – vilket inte är rekommendera oavsett om går eller åker skidskor på isen, så kan andra spetsiga och hårda föremål fungera som temporära ersättare, men de ska man kunna slå igenom åtminstone 5 centimeter kärnis för att mäta tjockleken.
– Väl ute på isen är det dags att skärpa sinnena. Det gäller att vara vaksam och uppmärksamma förändringar, inte minst är hörseln viktig. Grundregeln är: det finns inga säkra isar. Det finns alltid svaga partier, säger Jan Insulander.
Snö döljer sprickor
Många blir avskräckta för de mörka och snöfria isarna, trots att de är starkast och lättast att bedöma. Med snö på isen känner folk sig tryggare. Men snön är svårare att tyda, du hör inget och ser inte sprickorna. Is som frusit med snöblandningen är inte lika stark som kärnis.
Om du är ute på snötäckt is, se upp med ställen där snötäcket är tunnare, där är ofta isen också tunnare. Använd ispiken för att kontrollera tjockleken.
Is är en färskvara
Isen varierar på en mängd olika sätt, ofta från dag till dag. Det krävs stor erfarenhet för att läsa av isens bärighet. Sötvattenskärnis har högre bärighet, jämfört med saltvattenis. Det är själva saltet som gör att isen att smälter.
Stöpis, som är frusen blötsnö, bör vara tjockare, helst 10–12 centimeter. Även om isen är 10 centimeter tjock där du kliver ut kan du vara säker på att den varierar.
Strömt vatten försvagar isen underifrån. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att upptäcka försvagningarna med blotta ögat.
Se upp med uddar, sund och grund, liksom tillflöden, avlopp och utsläpp som försvagar isen. Se också upp med vassruggar och broar.