Många jobb kräver att du har bra personlig skyddsutrustning. Det är alltid arbetsgivaren som ansvarar för vilken utrustning som gäller på arbetsplatsen.
Skyddsutrustning som särskilda kläder eller andra skydd är ett måste i många yrken där de anställda utsätts för buller, kyla, hetta med mera. Då kan det handla om alltifrån skyddshandskar, förkläden till skyddsskor.
Enligt Arbetsmiljöverkets definition av personlig skyddsutrustning menas varje utrustning som är avsedd att bäras eller hållas av en person till skydd mot en eller flera hälso- eller säkerhetsbrister.
Regler för all personlig skyddsutrustning som finns och används i Sverige bygger på två olika EG-direktiv, där den ena vänder sig mot tillverkarna. Det är ett produktdirektiv som påverkar utformningen av skyddsutrustningen både i arbetslivet och på fritiden, till exempel skyddsglasögon eller cykelhjälmar.
Olika behov på olika arbetsplatser
Det andra direktivet styr Arbetsmiljöverkets föreskrifter för användningen av personlig skyddsutrustning i arbetslivet.
Där står det att arbetsgivaren utan kostnad för arbetstagaren ska stå för den personliga skyddsutrustningen som är nödvändig i arbetet.
– Arbetsgivaren måste följa de regler som finns samt göra en riskanalys vid arbetsplatsen för att kunna avgöra vilken skyddsutrustning som behövs, säger Birgitta Carlsson vid Arbetsmiljöverket.
– Det är arbetsgivaren som avgör vilken personlig skyddsutrustning som ska användas, och se till att de anställda verkligen använder den.
Det saknas generella krav på personlig skyddsutrustning vilket kan förklaras med att varje arbete och arbetsplats har sina egna behov. Ett företag som jobbar med asbestsanering ställer helt andra krav än till exempel detaljhandeln.
Gemensamt för all personlig skyddsutrustning i arbetslivet är att du som anställd inte kan säga nej när en arbetsgivare kräver att du använder utrustningen.
– Det framgår i arbetsmiljölagen att en anställd inte kan säga nej, oavsett yrke eller arbetsplats, säger Birgitta Carlsson.